Molly

Tanken var ju att fröken Noor skulle sluta med nappen dagen hon blev 15 månader, alltså för elva dagar sedan.
Hur det gick? Till att börja med gick det bra, hon verkade inte sakna den nämvärt, till stunden då hon hittade en napp hon gömt i sin leksakslåda och jag missat helt.. Då kom hon springandes med den i munnen, och jag kan ju tillägga att hon inte haft napp dagtid på evigheter.
Vet inte vad som hände, men efter det kom hon på att tummen finns igen, och är det något jag inte vill så är det att hon ska börja med att suga på tummen.. Så vi har gett med oss lite, hon får ha napp när hon ska sova ett tag till, men inte tex i vagnen.
Det har varit så mycket nytt för henne den senaste tiden ändå, så vi får kanske lugna ner tempot lite.
Nu är det (om jag inte minns helt fel) två veckor sen hon började sova utan sidan på sängen, och det har helt klart gått över förväntan. Nån dag har det varit lite spring på henne, men de dagarna är det nog mest mitt fel som låtit henne sova på dagen, så hon är alldeles för pigg på kvällen.

 

 

Jag tror jag håller på att bli galen. Jag har verkligen fått bebisar på hjärnan igen. Hela jäkla tiden, tittar med avund på andras magar och blir nästan gråtfärdig när jag ser deras små. Men för tusan! Som om jag inte har fullt upp som det är, jag har redan världens underbaraste lilla vilde, men åh vad jag längtar efter en bebis till!
Ta några djupa andetag nu, jag får lugna ner mig lite. I sinom tid så har jag förhoppningsvis en liten i magen igen, men nu måste jag fokusera på annat! Andas, andas! =P

Tilltron till mänskligheten fick en rejäl törn efter det som utspelade sig på flashbacks forum igår.
En ung man skrev att han inte orkade leva längre och att han inför alla som ville se, via sin webcamera, skulle ta sitt liv.
Genast stormade kommentarerna in, "lycka till, då" var det första svar han fick, en annan påstod att den satt och garvade åt det. Hur i HELVETE är folk funtade? En del tog honom inte på allvar till en början, och det går väl att ursäkta, men alla dessa hejarop, alla vidriga kommentarer? Det är för mig fullkomligt oförståeligt. Jag blir ännu kall när jag tänker på det, jag vill bara spy..

Och de bilder som skickades ut från det hela, folk satt och GOTTADE sig i dem! Även efteråt, när han dött, så satt de och skickade dem mellan sig. En var bekymrad över att h*n inte kunde se dem längre, men då var genast en massa andra villiga att skicka dem, för h*n hade minsann sparat ner alltihop på datorn!
Jag är så arg, både på dem och på mig själv.. Av alla trådar jag sett, VARFÖR var jag tvungen att se den först när det var för sent? Varför kunde ingen ha ringt polis, ambulans eller va fan som helst så fort han la upp den!?
Troll trodde många, men det var så starkt redan från början, det var så uppenbart att så inte var fallet..

"Mänsklig natur; mildhet, humanitet" är det svar saol har på ordet mänsklighet. Jag vet inte vad det är för varelser som sitter och skriver alla hemska kommenterar, men de är ta mej fan inte mänskliga i alla fall!

Ja skäms på mig!
Nu har jag (som vanligt) varit tyst väldigt länge, men men! Jag ska försöka hitta orken till att skriva igen!

Meen.. Just för stunden hinner jag faktiskt inte! Såg just på klockan att det är dags att väcka fröken Noor från sin vila, men några bilder hinner jag nog slänga in! Enjoy!

Eller hejdå kanske? Värmen går upp och ner för varje dag som går, men känns som hösten är allt mer annalkande.
Inte mig emot dock, jag älskar hösten, men om hösten är på väg så innebär det att även vintern är det, och den får gärna dröja länge till. Usch.

Idag har jag haft dubbelpass i tvättstugan, fick ganska mycket gjort. Vår tvättkorg är hopplös! På något sätt har vi lyckats "hamna efter", så den blir aldrig helt tom.. Det känns som om det skulle bli åtminstone gott som tom nästa gång, men den som lever får se..

Igår träffade jag och Norran min bror Johan med sin son Alvin på stan, Norran fick ha sin nya höstoverall eftersom det börjar bli så kyligt. Underbar! En illrosa, fluffig sak.

I morgon kommer Norrans farmor och farfar hem från Tunisien, eller i natt, om jag förstod det korrekt..
Vi ska kanske sova hos dem i helgen, får se hur det blir, men Norran skulle nog tycka att det var skitkul att få leka med fammo och faffa ett tag. Hon har börjat springa och hoppa nu också, och hennes senaste "mening" är - Macka gott!

Det var lite från oss i Vällingby i alla fall! Ska försöka skriva lite mer i morgon!

Natti!

Skriver mer lite senare, nu ska jag gå och gosa med födelsedagsbarnet!

Fullt schema idag.
Klockan är inte mycket, och vi har redan varit på stan. Köpte några nya klänningar till Norran, samt två par leggins och ett par sandaler.
Fröken som nyligen lärt sig gå fick för första gången testa att gå själv, och jösses, det fick jag ångra sen! När jag var tvungen att sätta henne i vagnen blev hon så rasande! Att hon skulle sitta där nu, det kunde jag ju fetglömma.
Har tvättstuga 13-16 och mellan varven är jag och rensar ogräs på uteplatsen. Det var inte lite där! Fasen vad det sitter ordentligt dessutom... Sen ska jag gå igenom köksskåpen och styra upp Norpans garderob som ser ut som en tornado tagit genvägen igenom.
Vad fan har det tagit åt vädret? Vintern var en mardröm och inte blev sommaren "bättre".. Som om inte sommaren i fjol var hemsk nog, och då var jag dessutom höggravid. Hur jag överlevde, det vet jag inte.

Några dagar kvar, sen fyller tösen 1 år! Vart har året tagit vägen? På måndag.. Jösses, läskigt.
Söndagen därpå ska vi ha kalas, blir inte så stort, bara några nära och kära, kör på större nästa år.

Nej, nu svamlar jag! Jag ska gå och kyla ner mig innan det är dags för att gå till tvättstugan igen.
Slängen in några bilder istället.

Hallå gott folk! Varit väldigt tyst från mig på sista tiden, men det är väl den röda tråden genom mitt bloggande.

Jag lever iaf, trots allt. Var inte riktigt beredd på hur ont saknaden efter Mozart skulle göra, men det sägs ju att sorg kommer i vågor.. Så jag får hoppas att det en dag känns lättare. Han är lycklig nu i alla fall, han kunde inte ha fått det bättre.

Jag har dessutom varit sjuk nu i flera dagar, en envis förkylning som de första dagarna slog ut mig helt.. Den börjar äntligen ge med sig..

Bvc idag, det var fyra veckor sen sist, då hade hon bara gått upp 110 gram på två månader.. Både bvc-tanten och läkaren var undrande över hur det kunde bli så, hon hade ju ganska mycket hull ändå, och är pigg och välmående. De gav oss de här veckorna på oss och se om vikten gick upp som den skulle, gjorde den inte det skulle de kontakta nån annan läkare för att se så det inte är nåt annat som ligger bakom. De trodde att det har att göra med att hon är så vild, att hon gör av med mer energi än vad hon äter, men för att vara på den säkra sidan.
Så idag då, på de här fyra veckorna har damen lagt på sig över ett halvt kilo, 515 gram närmare bestämt. På FYRA VECKOR! Vad tusan har hänt? Hon äter inte annorlunda mot innan, hon får dock 1-årsmat nu, men sån stor skillnad är jag skeptisk till att det kan vara.
Nåja, bvc-tanten var mer än nöjd den här gången och fick till och med en kram av Norran, som tidigare inte ens tålt att vara nära tanten.
Eftersom hon var så duktig på bvc gick vi in på hm efter, så fick hon plocka ut lite roliga grejer till håret, tofsar, spännen osv. Mest med hello kitty blev det.. Hon verkar älska den där kattfan.. Aja, vad gör man inte!

Varit lite "ur gängorna"  på sista tiden, så har inte blivit så mycket skrivande av. Saknar Mozart något otroligt, men jag vet att han har det bra där, så jag får bita ihop och vara glad för hans skull. Han förtjänar bara det bästa.

Har varit på gotland i en vecka, kom hem i söndags, efter en lååång resa på runt 6 timmar. Trevligt.
På ön var det som vanligt, skönt att vara "hemma" ett tag och underbart att få träffa familjen, däribland min bror med familj som jag inte träffat på evigheter.
Än en gång så var jag ju naiv nog att tro att jag skulle få lite avlastning när jag var nere, men det kunde jag ju fetglömma! Noor förvandlades över en natt till världens mammagris, och det var ingen annan som dög. Hon blev helt hysterisk om jag försvann utom synhåll. Med det i åtanke så blev det hela ännu mer intensivt än på hemmaplan.

Idag ska vi äntligen till "dagis" igen, var flera veckor sen!

Nu ska jag sätta mig ner och planera de sista detaljerna till hennes barnkalas den 11 juli, skriver mer när jag orkar!

Hjälp mig att klara av dagen! Hade ångest inför att lägga mig igår.. Ville inte att morgonen skulle komma snabbare än nödvändigt.. Men till slut insåg jag att jag måste vara någorlunda utvilad för att ha den minsta chans att inte bryta ihop..
Nu på morgonen har vi fotat hela familjen.. Jag, Noor och Mozart, Ramzi, Noor och Mozart, Noor och Mozart, Jag och Mozart, Ramzi och Mozart.. Ja, alla tänkbara kombos på foton med honom..
Försöker intala mig att det bara är tillfälligt.. Att jag kommer se honom snart igen.. Om det fungerar? Inte nämvärt. Har du försökt ljuga för dig själv nån gång? Fungerar inte så bra, eller hur?
Vill inte tänka.. Vill inte känna.. Vill bara få det gjort utan att bryta ihop..

Jag har inte orkat skriva på sistone, tänkte bara uppdatera lite om varför..

Efter mycket om och med har vi beslutat oss för att omplacera vår älskade lille kines Mozart. Det gör så ont att tänka på det, och jag vet inte hur många gånger jag gråtit, men jag måste förstå att det är för hans bästa.
Sen Noor föddes har tiden och orken för honom minskat, och allteftersom hon blir äldre kräver hon mer och mer. Kan inte släppa henne med blicken i två sekunder utan att hon har nåt hyss sig för. Han förtjänar så mycket mer än det vi kan ge honom.
Fick en panikattack igårkväll när vi lagt oss för natten. Fick svårt att andas och kändes som jag skulle gå under av dåligt samvete och sorg. Jag vill ju inte lämna ifrån mig honom, jag vill inte slita upp honom från allt han känner till, men jag har inget val. Hur många gånger vi än bestämt oss för att det SKA fungera, så blir det ingen skillnad, för orken finns helt enkelt inte. Nu kom tankarna igen, att det kommer fungera, vi kommer lösa det.. Men nej, jag vet att vi kommer hamna i samma sak igen, och åter igen tvingas ta ett beslut.
Snälla, säg inte att det kommer lösa sig om vi har honom kvar, hjälp mig att förstå att jag gör rätt.. Hur hemsk jag än känner mig, så gör jag det för hans skull.. Så han kan få det han hade innan. Nån som orkar leka och träna med honom, som orkar ta honom på långa promenader och springa i skogen. Han förtjänar det. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, det är också därför jag måste släppa taget, ge honom en chans att bli lycklig igen.. Fan, nu rinner tårarna igen, hur ska jag klara att se honom åka utan mig!? HUR!?
I morgon är det bestämt. I morgon vid fem ska hon hämta honom. Snälla, hjälp mig att klara det här! Just nu vill jag bara skicka ett meddelande till henne och säga att jag ångrat mig, men jag kan inte.. Jag kan inte vara så självisk.

Igår blev lilla fröken 10 månader. Jösses, jag förstår inte vart tiden tagit vägen! Det är sjukt när man tänker på det!
Snart fyller hon ett år. Åter igen, JÖSSES.

Nu för tiden knallar hon runt på två ben (när hon känner för det) och munnen går i ett. Hon snappar upp allt man säger, så nu gäller det att vara försiktig med vad man kastar ur sig. Att hon faktiskt kan gå har hon så vitt jag vet knappt visat sin pappa, hon kryper ännu mest, men kan gå om hon vill.

Första timmarna av dagen har spenderats i tvättstugan, sen har jag städat. Brukar städa på fredagar egentligen, men i morgon vill jag kunna åka in till stan. Ska köpa lite grejer på babyproffsen, plus en docka till Norpan från BR. Hon har plötsligt blivit galen i dockor, och sist vi var där såg hon en hon blev förtjust i, så den får det väl bli.

Norran har varit förvånansvärt samarbetsvillig idag, följde glatt med till tvättstugan, och lät mig till och med vika tvätten utan att hon ställde till med allt för många hyss. Hon snodde åt sig ett par av sina trosor som hon glatt satte på huvudet, men det var det =P Hon älskar mössor, så hon tyckte väl att de fick duga i brist på annat.

När tvätt och städning var klart gick vi iväg till en lekplats en bit härifrån. Hade inte varit där förut, det var Ramzi som fått syn på den förra helgen. Den var verkligen jättefin och stor.
Först fick Norpan gunga en stund, hon tjöt av skratt. Jag har aldrig låtit henne sitta på marken ute förut, men tänkte att det får väl vara dags för det nu, så jag satte ner henne i sanden. Något filosofiskt föll över henne när hon satt där och kände på sanden. Det var omöjligt att få kontakt med henne när en pinne upptog hennes fulla uppmärksamhet.
Hon kunde säkert ha suttit där i evigheter, men klockan var redan ganska mycket och det började bli kyligt så vi gick hemåt efter en stund.

Strax efter vi kommit hem så kom hennes pappa hem från jobbet, och med det vanliga glädjetjutet kastar hon sig i hans famn. När vi sen satt och åt lite så pratade hon för fullt igen, baba (pappa på arabiska) följt av en massa "ord" jag inte förstår. Kändes som hon ville berätta något, men glad såg hon i alla fall ut, flinade och smaskade på sin macka. Mammas lilla älskling.

Nu har det varit tyst bra länge. Orken har inte funnits.

För typ två veckor sedan fick vi ett brev om att några målare måste ha tillgång till lägenheten veckan som varit.
Grejen är den att innan vi flyttade in hade förra paret som bodde här missat att stänga av kranen efter de kopplat ut diskmaskinen, så hela lägenheten var fuktskadad. Vår flytt fick vänta en månad extra, tur då att vi hade kvar vår gamla i två månader till, även om det inte var så kul att "bo i en flyttkartong". Iom det fick de byta ut golvet i hela lägenheten och några väggar hade tagit skada och spruckit. Detta är historien som byggaren berättade för mig i alla fall.

Nu skulle de alltså in och spackla igen och måla om. Det enda vi fick veta att de skulle dyka upp under veckan nån gång mellan 8-16. Jättekul att alltså sitta inlåst när det är sånt härligt väder ute.
Givetvis dök de upp på fredagen, och igår var de här och avslutade det. Skönt att det är klart nu trots allt.

Har äntligen skaffat ny mobil efter att en viss Noor hade sönder min förra älskling. En vivaz blev det efter mycket om och men. Hade jättesvårt att välja mellan den och htc legend, men kände till slut att hd-kamera var viktigare än alla finesser på legend. Eftersom jag fotar så mycket med mobilen så var det ganska prio med en grym kamera.
Första dagen jag satt med den var jag ganska förvirrad. Touch har aldrig varit min grej, men som hon på the phone house sa, vill jag ha en modern mobil så blir jag illa tvungen att vänja mig. Nåväl, det går riktigt bra nu tycker jag, har lärt mig menyn och touchen är inget jag tänker på längre.
En sån på bilden, fast min är svart istället för silver.




Hade tänkt åka ner på stan idag, men vaknade med ett rivjärn till hals och Norpan känns lite småfebrig, så det får vi se hur det blir med den saken. Så tråkigt att sitta hemma hela tiden bara.
Till frukost äter hon nu macka och dricker en mugg mjölk till det, eller nan 3 rättare sagt. Hon behöver en extraboost till vikten som fortsätter att envist inte vilja öka så mycket som den behöver. Fick tips om denna, så återstår att se om det ger någon effekt.
Har köpt en "dagis"-väska till Norpan, som vi ska ha med till öppna förskolan så jag slipper släpa på en tung skötväska, ev. separata påsar på den lilla sulkyn. Jag vill helst undvika skötväskan till buggan också, tycker inte om det och den är bara i vägen tycker jag.
Väskan vi ska ha med är en liten billig barnryggsäck från hm, tänkte inte lägga ner någon större summa på något som ska åka mycket fram och tillbaka, och som risken finns att den skulle försvinna.
Skaffade även en "matlåda" som hon ska ha frukt och yoghurt med sig i. Köpte den på BR, de hade så många söta, men jag lät Noor välja vilken hon ville ha. Det var bara den som gällde, hur jag än visade olika, bytte hand osv, så var det den hon ville ha. Höll jag inte den sträckte hon sig efter den på hyllan.
Aja, där ser man, stark vilja har hon allt redan. Blev en med Tingeling och hennes vänner från den där filmen. Jag har inte sett den, men Norpan brukar lyssna till sångerna på youtube.
Ska även införskaffa ett sånt där nät med handtag, som man kan lägga frukt och sånt i som de kan tugga på utan att få i sig för stora bitar. Hon älskar äpple, speciellt sura sådana, men jag vågar inte låta henne äta det eftersom det blir så hårt om hon tar en för stor tugga. En sån där haklapp med ärmar behöver också införskaffas eftersom hon äter så mycket själv nu, och då hjälper vanliga haklappar föga.

Nu ska jag äta lite frukost och sen städa, får se om jag skriver mer sen!


Uppdatering:

Av nån anledning publicerades inlägget inte förens nu, jag skrev det strax efter 8!