Molly

I alla fall från bloggens perspektiv. Från mitt, not so much.

De senaste dagarna har varit oerhört jobbiga. Lilla Norpan är som förbytt. Är bara famnen som duger hela tiden. Även om hon sitter vid mina fötter så är hon ängslig, och ofta duger det inte ens att vara i famnen heller. Hon verkar inte riktigt veta vad hon vill.
Världens separationsångest. Jösses.
Vi var på bvc häromdagen, ni skulle ha hört henne! Så fort sköterskan så mycket som nuddade henne blev hon flyförbannad. Oj oj, va hon skrek! Har vetat från första gången vi var där att Norpan inte alls gillar henne, men den här gången, då blev det extremt. Så fort hon var klar så tystnade hon. Då satt hon och hickade en stund, sen började hon rota i leksakslådan de hade på rummet medan jag och sköterskan gick igenom hennes utveckling.
Fick fantastiska kommentarer, trots hennes uppvisning av lungkapacitet. Hon tyckte att vi lätt kunde jämföra hennes utveckling med en 11-månaders!

En aningen stolt mamma som gick därifrån sen, kan jag påstå!

Gårdagen var kaotiskt. Hela lägenheten såg ut som om vi bedrev ett dagis på hemmaplan.
Tanken var att jag skulle träffa Sara idag. Jag brukar egentligen storstäda på fredagar, men försökte hinna med det + tvätta igår. Efter mycket tvivel så gick det, men jag var rakt av löjligt trött när jag äntligen fick sätta mig ner. Så utmattad var länge sen jag kände mig. En sak om jag bara kunde fokusera på det, men så är ju inte fallet. Här finns en klängig bebis och en hund att ta hänsyn till också.
Försökte passa in så mycket som gick medan hon sov, och sen försöka göra så mycket som möjligt med henne i famnen. Den tar många timmar, min fredagsstädning, så att hon skulle sova under hela tiden, det finns inte.
Och tvättstugan.. Ja, det är ju tur att vi bor precis intill, vet inte vad jag hade gjort annars.. Men Norpan tycker oftast att det är jättespännande där, så i 9/10 gånger går det bra.. Dock råkade gårdagen vara den där 1/10. Hon blev bara ledsen för att jag inte kunde bära henne där.
Nu blev det så att Sara är sjuk, så det blev inte av ändå. Hm. På ett sätt är det ju frustrerande, men ändå skönt att städningen är gjord. Ska bara finputsa lite och skura av, annars är det nog klart.
R skulle ev. kolla på mobil åt mig igår, jag kan inte bestämma mig, så sa att han kan få välja. När han ringde lät jag inte ens honom prata klart, så bara åt honom att om han vill hitta mig vid liv sen, så kom hem NU. Tror aldrig jag njutit så mycket av att kasta soporna som jag gjorde när han väl var hemma och tagit över bärandet.

Men nu återstår en fråga,
- Vad tusan ska jag göra av resten av dagen då?


GOTLAND PÅ SÖNDAG! Så.. Är kanske dags att packa. Ska nog in till stan och försöka fixa en liten väska till Norpans saker. Mycket smidigare om hon har sitt i en egen, så blir det inte så mycket rotande sen.


Kram så länge! Nu ska jag gå och skura, innan fröken Noor vaknar.