Nej, nu ska jag nog sova!
Nu har jag suttit och spytt galla över kissie tillräckligt för idag. Den människan är ju så patetisk att det inte är sant.
Norpan har fått välling, så det är väl bara för mig att krypa i säng skulle jag tro.
I morgon ska vi nog in till stan en sväng, orkar inte sitta hemma en dag till. MÅSTE komma ihåg att köpa den jädra sminkborttagningsgrejen snart. Vet inte hur många gånger jag lyckats förtränga det nu.
Och så ska jag leta mobil, sen Noor hade sönder min kära mobil har jag fått leva med min stenåldersklump á la 2006. Det är helt enkelt inte hållbart. Så är det!
Haha, nu säger en något övertrött Molly godnatt! Sååå... GODNATT!
Norpan har fått välling, så det är väl bara för mig att krypa i säng skulle jag tro.
I morgon ska vi nog in till stan en sväng, orkar inte sitta hemma en dag till. MÅSTE komma ihåg att köpa den jädra sminkborttagningsgrejen snart. Vet inte hur många gånger jag lyckats förtränga det nu.
Och så ska jag leta mobil, sen Noor hade sönder min kära mobil har jag fått leva med min stenåldersklump á la 2006. Det är helt enkelt inte hållbart. Så är det!
Haha, nu säger en något övertrött Molly godnatt! Sååå... GODNATT!
22:36
Det är vad datorn visar på. 22:36. Jag borde vara trött efter att ha hållit igång hela dagen, men det är jag inte.
Sitter och gungar på stolen. Har en klump i magen. Den har varit där från och till länge nu, men just idag, just nu, kan jag inte bli kvitt den. Känns som jag bara vill gråta, men det gör jag inte. Jag håller det inne. Det är lika bra. Jag borde ha fattat det från början. The story of my life. Jag ska sluta inbilla mig att det kan bli annorlunda. Det är alltid samma sak. Har alltid varit. Kommer alltid att va.
Lugnt, lugnare, lugnast
I alla fall från bloggens perspektiv. Från mitt, not so much.
De senaste dagarna har varit oerhört jobbiga. Lilla Norpan är som förbytt. Är bara famnen som duger hela tiden. Även om hon sitter vid mina fötter så är hon ängslig, och ofta duger det inte ens att vara i famnen heller. Hon verkar inte riktigt veta vad hon vill.
Världens separationsångest. Jösses.
Vi var på bvc häromdagen, ni skulle ha hört henne! Så fort sköterskan så mycket som nuddade henne blev hon flyförbannad. Oj oj, va hon skrek! Har vetat från första gången vi var där att Norpan inte alls gillar henne, men den här gången, då blev det extremt. Så fort hon var klar så tystnade hon. Då satt hon och hickade en stund, sen började hon rota i leksakslådan de hade på rummet medan jag och sköterskan gick igenom hennes utveckling.
Fick fantastiska kommentarer, trots hennes uppvisning av lungkapacitet. Hon tyckte att vi lätt kunde jämföra hennes utveckling med en 11-månaders!
En aningen stolt mamma som gick därifrån sen, kan jag påstå!
Gårdagen var kaotiskt. Hela lägenheten såg ut som om vi bedrev ett dagis på hemmaplan.
Tanken var att jag skulle träffa Sara idag. Jag brukar egentligen storstäda på fredagar, men försökte hinna med det + tvätta igår. Efter mycket tvivel så gick det, men jag var rakt av löjligt trött när jag äntligen fick sätta mig ner. Så utmattad var länge sen jag kände mig. En sak om jag bara kunde fokusera på det, men så är ju inte fallet. Här finns en klängig bebis och en hund att ta hänsyn till också.
Försökte passa in så mycket som gick medan hon sov, och sen försöka göra så mycket som möjligt med henne i famnen. Den tar många timmar, min fredagsstädning, så att hon skulle sova under hela tiden, det finns inte.
Och tvättstugan.. Ja, det är ju tur att vi bor precis intill, vet inte vad jag hade gjort annars.. Men Norpan tycker oftast att det är jättespännande där, så i 9/10 gånger går det bra.. Dock råkade gårdagen vara den där 1/10. Hon blev bara ledsen för att jag inte kunde bära henne där.
Nu blev det så att Sara är sjuk, så det blev inte av ändå. Hm. På ett sätt är det ju frustrerande, men ändå skönt att städningen är gjord. Ska bara finputsa lite och skura av, annars är det nog klart.
R skulle ev. kolla på mobil åt mig igår, jag kan inte bestämma mig, så sa att han kan få välja. När han ringde lät jag inte ens honom prata klart, så bara åt honom att om han vill hitta mig vid liv sen, så kom hem NU. Tror aldrig jag njutit så mycket av att kasta soporna som jag gjorde när han väl var hemma och tagit över bärandet.
Men nu återstår en fråga,
- Vad tusan ska jag göra av resten av dagen då?
GOTLAND PÅ SÖNDAG! Så.. Är kanske dags att packa. Ska nog in till stan och försöka fixa en liten väska till Norpans saker. Mycket smidigare om hon har sitt i en egen, så blir det inte så mycket rotande sen.
Kram så länge! Nu ska jag gå och skura, innan fröken Noor vaknar.
De senaste dagarna har varit oerhört jobbiga. Lilla Norpan är som förbytt. Är bara famnen som duger hela tiden. Även om hon sitter vid mina fötter så är hon ängslig, och ofta duger det inte ens att vara i famnen heller. Hon verkar inte riktigt veta vad hon vill.
Världens separationsångest. Jösses.
Vi var på bvc häromdagen, ni skulle ha hört henne! Så fort sköterskan så mycket som nuddade henne blev hon flyförbannad. Oj oj, va hon skrek! Har vetat från första gången vi var där att Norpan inte alls gillar henne, men den här gången, då blev det extremt. Så fort hon var klar så tystnade hon. Då satt hon och hickade en stund, sen började hon rota i leksakslådan de hade på rummet medan jag och sköterskan gick igenom hennes utveckling.
Fick fantastiska kommentarer, trots hennes uppvisning av lungkapacitet. Hon tyckte att vi lätt kunde jämföra hennes utveckling med en 11-månaders!
En aningen stolt mamma som gick därifrån sen, kan jag påstå!
Skenet kan bedra..
Gårdagen var kaotiskt. Hela lägenheten såg ut som om vi bedrev ett dagis på hemmaplan.
Tanken var att jag skulle träffa Sara idag. Jag brukar egentligen storstäda på fredagar, men försökte hinna med det + tvätta igår. Efter mycket tvivel så gick det, men jag var rakt av löjligt trött när jag äntligen fick sätta mig ner. Så utmattad var länge sen jag kände mig. En sak om jag bara kunde fokusera på det, men så är ju inte fallet. Här finns en klängig bebis och en hund att ta hänsyn till också.
Försökte passa in så mycket som gick medan hon sov, och sen försöka göra så mycket som möjligt med henne i famnen. Den tar många timmar, min fredagsstädning, så att hon skulle sova under hela tiden, det finns inte.
Och tvättstugan.. Ja, det är ju tur att vi bor precis intill, vet inte vad jag hade gjort annars.. Men Norpan tycker oftast att det är jättespännande där, så i 9/10 gånger går det bra.. Dock råkade gårdagen vara den där 1/10. Hon blev bara ledsen för att jag inte kunde bära henne där.
Nu blev det så att Sara är sjuk, så det blev inte av ändå. Hm. På ett sätt är det ju frustrerande, men ändå skönt att städningen är gjord. Ska bara finputsa lite och skura av, annars är det nog klart.
R skulle ev. kolla på mobil åt mig igår, jag kan inte bestämma mig, så sa att han kan få välja. När han ringde lät jag inte ens honom prata klart, så bara åt honom att om han vill hitta mig vid liv sen, så kom hem NU. Tror aldrig jag njutit så mycket av att kasta soporna som jag gjorde när han väl var hemma och tagit över bärandet.
Majskrokar är gott!
Men nu återstår en fråga,
- Vad tusan ska jag göra av resten av dagen då?
GOTLAND PÅ SÖNDAG! Så.. Är kanske dags att packa. Ska nog in till stan och försöka fixa en liten väska till Norpans saker. Mycket smidigare om hon har sitt i en egen, så blir det inte så mycket rotande sen.
Kram så länge! Nu ska jag gå och skura, innan fröken Noor vaknar.
Älskade vän..
Det är så svårt att förstå.. Hur kan du vara borta? HUR!?
Sitter ännu som i chock.. Tårarna vägrar att sluta rinna.. Bara ser dig framför mig.. Dina ögon.. Hur du alltid kom och la ditt huvud i ens knä och ville bli klappad.. Hur du buffade på en när man inte gav dig den uppmärksamhet du ville ha..
Jag vet inte vad jag ska säga.. Jag vill tro att du har det bra nu.. Jag vet att du inte mådde bra.. Att det bara var en fråga om tid.. Men det gör ändå så ont.. Det var ändå på något sätt så oväntat.. Förstår inte hur jag ska klara av att åka till mamma och inte mötas av dig där.. Jag älskar dig gumman.. Jag hoppas att du vet det.. Kommer alltid att älska dig!
Sitter ännu som i chock.. Tårarna vägrar att sluta rinna.. Bara ser dig framför mig.. Dina ögon.. Hur du alltid kom och la ditt huvud i ens knä och ville bli klappad.. Hur du buffade på en när man inte gav dig den uppmärksamhet du ville ha..
Jag vet inte vad jag ska säga.. Jag vill tro att du har det bra nu.. Jag vet att du inte mådde bra.. Att det bara var en fråga om tid.. Men det gör ändå så ont.. Det var ändå på något sätt så oväntat.. Förstår inte hur jag ska klara av att åka till mamma och inte mötas av dig där.. Jag älskar dig gumman.. Jag hoppas att du vet det.. Kommer alltid att älska dig!
Hoppas att du funnit ro, älskade Lady!
Det var helt enkelt inte meningen
Hade tänkt åka in till stan idag.. Men tydligen så hade gudarna en annan plan.
Klistar in listan jag skickade till R.
Klistar in listan jag skickade till R.
1. Jag klär på henne.
2. Hon spyr ner sig.
3. Av med kläderna, på med nya.
4. BRAK, och lagom när jag fått på henne allt så fyller hon blöjan.
5. Av med allt igen och på med ny blöja.
6. På med allt igen.
7. Går ut.
8. Kommer på att jag glömt klockan, går in igen och hämtar den.
9. Väl vid stationen kommer jag ihåg att remsan är full.
10. Funderar på att gå ner till stan, men vågar inte med tanke på mobilen.
11. Lyckas faktiskt få igång mobilen.
12. Knappar in pin. Mobilen glappar som fan, men igång är det.
13. Skickar in om SL-biljett.
14. Den vägrar skicka.
15. Pratar med gubben i luckan. Han säger att jag kan testa automaten vid bussen.
16. Skitapparaten fungerar inte.
17. Går tillbaka och berättar det för gubben. Han garvar och släpper igenom mig ändå, ger mig en biljett som han säger att jag kan lämna in nästa gång jag ser honom där.
18. Kommer igenom.
19. Hissfan fungerar inte. Gubben i luckan säger att han inte vet när den kommer igång igen.
20. De erbjuder sig att hjälpa mig med vagnen i trappan.
21. Tackar nej, då jag inte kommer kunna komma ner igen på hemvägen.
22. I ren frustration går jag till kiosken mittemot oss och köper en dricka och en bit choklad.
23. Hemma igen.
24. Försöker tänka positivt. Har åtminstone fått luft, samtal med någon utanför familjen och lite gott iaf.
2. Hon spyr ner sig.
3. Av med kläderna, på med nya.
4. BRAK, och lagom när jag fått på henne allt så fyller hon blöjan.
5. Av med allt igen och på med ny blöja.
6. På med allt igen.
7. Går ut.
8. Kommer på att jag glömt klockan, går in igen och hämtar den.
9. Väl vid stationen kommer jag ihåg att remsan är full.
10. Funderar på att gå ner till stan, men vågar inte med tanke på mobilen.
11. Lyckas faktiskt få igång mobilen.
12. Knappar in pin. Mobilen glappar som fan, men igång är det.
13. Skickar in om SL-biljett.
14. Den vägrar skicka.
15. Pratar med gubben i luckan. Han säger att jag kan testa automaten vid bussen.
16. Skitapparaten fungerar inte.
17. Går tillbaka och berättar det för gubben. Han garvar och släpper igenom mig ändå, ger mig en biljett som han säger att jag kan lämna in nästa gång jag ser honom där.
18. Kommer igenom.
19. Hissfan fungerar inte. Gubben i luckan säger att han inte vet när den kommer igång igen.
20. De erbjuder sig att hjälpa mig med vagnen i trappan.
21. Tackar nej, då jag inte kommer kunna komma ner igen på hemvägen.
22. I ren frustration går jag till kiosken mittemot oss och köper en dricka och en bit choklad.
23. Hemma igen.
24. Försöker tänka positivt. Har åtminstone fått luft, samtal med någon utanför familjen och lite gott iaf.
Tänder!
Igår fick Norpan sin första tand! Nere, den vänstra av framtänderna.
Har dock inte lyckats fota än ;)
Har dock inte lyckats fota än ;)
