Älskade vän..

Det är så svårt att förstå.. Hur kan du vara borta? HUR!?

Sitter ännu som i chock.. Tårarna vägrar att sluta rinna.. Bara ser dig framför mig.. Dina ögon.. Hur du alltid kom och la ditt huvud i ens knä och ville bli klappad.. Hur du buffade på en när man inte gav dig den uppmärksamhet du ville ha..
Jag vet inte vad jag ska säga.. Jag vill tro att du har det bra nu.. Jag vet att du inte mådde bra.. Att det bara var en fråga om tid.. Men det gör ändå så ont.. Det var ändå på något sätt så oväntat.. Förstår inte hur jag ska klara av att åka till mamma och inte mötas av dig där.. Jag älskar dig gumman.. Jag hoppas att du vet det.. Kommer alltid att älska dig!

Hoppas att du funnit ro, älskade Lady!



RSS 2.0