Hjälp mig..

Hjälp mig att klara av dagen! Hade ångest inför att lägga mig igår.. Ville inte att morgonen skulle komma snabbare än nödvändigt.. Men till slut insåg jag att jag måste vara någorlunda utvilad för att ha den minsta chans att inte bryta ihop..
Nu på morgonen har vi fotat hela familjen.. Jag, Noor och Mozart, Ramzi, Noor och Mozart, Noor och Mozart, Jag och Mozart, Ramzi och Mozart.. Ja, alla tänkbara kombos på foton med honom..
Försöker intala mig att det bara är tillfälligt.. Att jag kommer se honom snart igen.. Om det fungerar? Inte nämvärt. Har du försökt ljuga för dig själv nån gång? Fungerar inte så bra, eller hur?
Vill inte tänka.. Vill inte känna.. Vill bara få det gjort utan att bryta ihop..

Känslomässig bergodalbana..

Jag har inte orkat skriva på sistone, tänkte bara uppdatera lite om varför..

Efter mycket om och med har vi beslutat oss för att omplacera vår älskade lille kines Mozart. Det gör så ont att tänka på det, och jag vet inte hur många gånger jag gråtit, men jag måste förstå att det är för hans bästa.
Sen Noor föddes har tiden och orken för honom minskat, och allteftersom hon blir äldre kräver hon mer och mer. Kan inte släppa henne med blicken i två sekunder utan att hon har nåt hyss sig för. Han förtjänar så mycket mer än det vi kan ge honom.
Fick en panikattack igårkväll när vi lagt oss för natten. Fick svårt att andas och kändes som jag skulle gå under av dåligt samvete och sorg. Jag vill ju inte lämna ifrån mig honom, jag vill inte slita upp honom från allt han känner till, men jag har inget val. Hur många gånger vi än bestämt oss för att det SKA fungera, så blir det ingen skillnad, för orken finns helt enkelt inte. Nu kom tankarna igen, att det kommer fungera, vi kommer lösa det.. Men nej, jag vet att vi kommer hamna i samma sak igen, och åter igen tvingas ta ett beslut.
Snälla, säg inte att det kommer lösa sig om vi har honom kvar, hjälp mig att förstå att jag gör rätt.. Hur hemsk jag än känner mig, så gör jag det för hans skull.. Så han kan få det han hade innan. Nån som orkar leka och träna med honom, som orkar ta honom på långa promenader och springa i skogen. Han förtjänar det. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, det är också därför jag måste släppa taget, ge honom en chans att bli lycklig igen.. Fan, nu rinner tårarna igen, hur ska jag klara att se honom åka utan mig!? HUR!?
I morgon är det bestämt. I morgon vid fem ska hon hämta honom. Snälla, hjälp mig att klara det här! Just nu vill jag bara skicka ett meddelande till henne och säga att jag ångrat mig, men jag kan inte.. Jag kan inte vara så självisk.

Matte älskar dig Mozart! Det får du aldrig glömma!




Norpan 10 månader

Igår blev lilla fröken 10 månader. Jösses, jag förstår inte vart tiden tagit vägen! Det är sjukt när man tänker på det!
Snart fyller hon ett år. Åter igen, JÖSSES.

Nu för tiden knallar hon runt på två ben (när hon känner för det) och munnen går i ett. Hon snappar upp allt man säger, så nu gäller det att vara försiktig med vad man kastar ur sig. Att hon faktiskt kan gå har hon så vitt jag vet knappt visat sin pappa, hon kryper ännu mest, men kan gå om hon vill.

Första timmarna av dagen har spenderats i tvättstugan, sen har jag städat. Brukar städa på fredagar egentligen, men i morgon vill jag kunna åka in till stan. Ska köpa lite grejer på babyproffsen, plus en docka till Norpan från BR. Hon har plötsligt blivit galen i dockor, och sist vi var där såg hon en hon blev förtjust i, så den får det väl bli.

Norran har varit förvånansvärt samarbetsvillig idag, följde glatt med till tvättstugan, och lät mig till och med vika tvätten utan att hon ställde till med allt för många hyss. Hon snodde åt sig ett par av sina trosor som hon glatt satte på huvudet, men det var det =P Hon älskar mössor, så hon tyckte väl att de fick duga i brist på annat.





När tvätt och städning var klart gick vi iväg till en lekplats en bit härifrån. Hade inte varit där förut, det var Ramzi som fått syn på den förra helgen. Den var verkligen jättefin och stor.
Först fick Norpan gunga en stund, hon tjöt av skratt. Jag har aldrig låtit henne sitta på marken ute förut, men tänkte att det får väl vara dags för det nu, så jag satte ner henne i sanden. Något filosofiskt föll över henne när hon satt där och kände på sanden. Det var omöjligt att få kontakt med henne när en pinne upptog hennes fulla uppmärksamhet.
Hon kunde säkert ha suttit där i evigheter, men klockan var redan ganska mycket och det började bli kyligt så vi gick hemåt efter en stund.





Strax efter vi kommit hem så kom hennes pappa hem från jobbet, och med det vanliga glädjetjutet kastar hon sig i hans famn. När vi sen satt och åt lite så pratade hon för fullt igen, baba (pappa på arabiska) följt av en massa "ord" jag inte förstår. Kändes som hon ville berätta något, men glad såg hon i alla fall ut, flinade och smaskade på sin macka. Mammas lilla älskling.



Ojoj

Nu har det varit tyst bra länge. Orken har inte funnits.

För typ två veckor sedan fick vi ett brev om att några målare måste ha tillgång till lägenheten veckan som varit.
Grejen är den att innan vi flyttade in hade förra paret som bodde här missat att stänga av kranen efter de kopplat ut diskmaskinen, så hela lägenheten var fuktskadad. Vår flytt fick vänta en månad extra, tur då att vi hade kvar vår gamla i två månader till, även om det inte var så kul att "bo i en flyttkartong". Iom det fick de byta ut golvet i hela lägenheten och några väggar hade tagit skada och spruckit. Detta är historien som byggaren berättade för mig i alla fall.

Nu skulle de alltså in och spackla igen och måla om. Det enda vi fick veta att de skulle dyka upp under veckan nån gång mellan 8-16. Jättekul att alltså sitta inlåst när det är sånt härligt väder ute.
Givetvis dök de upp på fredagen, och igår var de här och avslutade det. Skönt att det är klart nu trots allt.

Har äntligen skaffat ny mobil efter att en viss Noor hade sönder min förra älskling. En vivaz blev det efter mycket om och men. Hade jättesvårt att välja mellan den och htc legend, men kände till slut att hd-kamera var viktigare än alla finesser på legend. Eftersom jag fotar så mycket med mobilen så var det ganska prio med en grym kamera.
Första dagen jag satt med den var jag ganska förvirrad. Touch har aldrig varit min grej, men som hon på the phone house sa, vill jag ha en modern mobil så blir jag illa tvungen att vänja mig. Nåväl, det går riktigt bra nu tycker jag, har lärt mig menyn och touchen är inget jag tänker på längre.
En sån på bilden, fast min är svart istället för silver.




Hade tänkt åka ner på stan idag, men vaknade med ett rivjärn till hals och Norpan känns lite småfebrig, så det får vi se hur det blir med den saken. Så tråkigt att sitta hemma hela tiden bara.
Till frukost äter hon nu macka och dricker en mugg mjölk till det, eller nan 3 rättare sagt. Hon behöver en extraboost till vikten som fortsätter att envist inte vilja öka så mycket som den behöver. Fick tips om denna, så återstår att se om det ger någon effekt.
Har köpt en "dagis"-väska till Norpan, som vi ska ha med till öppna förskolan så jag slipper släpa på en tung skötväska, ev. separata påsar på den lilla sulkyn. Jag vill helst undvika skötväskan till buggan också, tycker inte om det och den är bara i vägen tycker jag.
Väskan vi ska ha med är en liten billig barnryggsäck från hm, tänkte inte lägga ner någon större summa på något som ska åka mycket fram och tillbaka, och som risken finns att den skulle försvinna.
Skaffade även en "matlåda" som hon ska ha frukt och yoghurt med sig i. Köpte den på BR, de hade så många söta, men jag lät Noor välja vilken hon ville ha. Det var bara den som gällde, hur jag än visade olika, bytte hand osv, så var det den hon ville ha. Höll jag inte den sträckte hon sig efter den på hyllan.
Aja, där ser man, stark vilja har hon allt redan. Blev en med Tingeling och hennes vänner från den där filmen. Jag har inte sett den, men Norpan brukar lyssna till sångerna på youtube.
Ska även införskaffa ett sånt där nät med handtag, som man kan lägga frukt och sånt i som de kan tugga på utan att få i sig för stora bitar. Hon älskar äpple, speciellt sura sådana, men jag vågar inte låta henne äta det eftersom det blir så hårt om hon tar en för stor tugga. En sån där haklapp med ärmar behöver också införskaffas eftersom hon äter så mycket själv nu, och då hjälper vanliga haklappar föga.





Nu ska jag äta lite frukost och sen städa, får se om jag skriver mer sen!


Uppdatering:

Av nån anledning publicerades inlägget inte förens nu, jag skrev det strax efter 8!

RSS 2.0